okej man har ju hört talas om den där babybluesen som tydligen drabbar de flesta pga de enorma mängder hormoner som rusar i kroppen. trodde aldrig att det skulle slå ut så hårt.
andra dygnet på bb så var det dags. jag grät o grät o grät. började visualisera hur livet skulle se ut nu o allt var bara nattsvart. kärleken skulle lämna mig, ellen skulle få kolik, jag skulle för alltid vara fet, världen skulle gå under.....
amningen är en utmaning den med. det var så lyxigt på bb, bara trycka på knappen o så kom de o visade mig precis hur jag ska göra. nu funkar det väl sisådär varannan gång. o jag blir orolig över hur pass mycket/lite hon får i sig, för hon äter så korta perioder men hela tiden. ikväll så fick vi testa o ge henne ersättning för första gången. den slukade hon i ett nafs, trots att hon precis ätit hos mig i nästan 20 minuter.... ska få låna pump så jag kan pumpa ur o ge i flaska så man har lite koll på hur mycket hon får i sig.
det är mycket nytt o läskigt med o vara mamma helt plötsligt. o jag finner mig sjäjv stå handfallen flera gånger om dagen o man blir rätt uppgiven när man inte vet vad man ska göra. ja man lär sig lite åt gången... på tisdag kommer vår bvc-tant hit på hembesök så då ska jag fråga henne massor m frågor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bästaste vännen...
Det är världens svåraste jobb att vara mamma, det är ett välkänt faktum.
Det enda jag kan säga som kanske tröstar är att du är helt normal.
"alla" känner så. Man vill det absolut bästa för sitt barn är känner sig oftast otillräcklig.
Jag kan garantera att du är det absolut bästa mammamn Ellen kan ha!
Och du är Robins bästa flicka och min bästa vän...
Det tar ju ett tag innan mjölken rinner till också. Jag kände mig riktigt urusel första nätterna hemma när jag ammade och ammade och ammade och Éomer bara grät och grät och grät. Allting funkade ju hur bra som helst på BB. Var på bvc dagen efter den värsta natten och där tog ju Éomer bröstet hur bra som helst...
Men nu har vi kommit in i någon sorts rutin i alla fall. Han äter och går upp i vikt som han ska. Det känns skönt. Har inte behövt prova ersättning ännu, men har införskaffat en pump för att se hur mycket som finns i boobisarna samt ge älsklingen chansen att hjälpa till lite mer! :)
Hoppas verkligen att det löser sig för er snart! Hormoner är som sagt inte att leka med!
Och som föregående talare skriver, du är helt normal!
elina; puss min bella donna!
maria; ja jag längtar efter rutinerna! ska också pröva pumpa ut för o ha koll på hur mycket hon får i sig.
Hejhej!
Ja, det där känner man ju igen *pust* De höga topparna är ljuvliga, de djupa dalarna kan vara riktigt läskiga...
Och nu måste jag bara ropa några varningens ord angående ersättning, flaskor och pumpning. Trasslade nämligen något enormt med detta när Salma var bäbis.
1. Ge INTE ersättning (ifall det inte är så att Ellen rasar i vikt och ni blir rekommenderade att ge ersättning såklart) Det är så lätt att hamna i en knepig spiral - Ellen kommer att föredra den metod där käket kommer snabbast och lättast och det gör det ju ur flaskan. Då kan det bli så att hon inte orkar vänta på att mjölken rinner till när du ska amma henne, hon vrålar, du tror att du inte har någon mjölk och vips så har ni ett rejält amningsstrul. Ju mer du ammar, desto högre mjölkproduktion kommer du att få. Flaskor är no good. Konkurrerar alldeles för mycket med bröstet. Vill du ge extra så ge på sked.
2. Bäbis får i sig mer än man tror. Och att pumpa ur ger INTE något svar på hur mycket mjölk du har. Jag har ammat Leo tills han blev en riktig tjockis, men när jag försökt pumpa har det kommit typ 10 ml. En plastgrej på bröstet ger inte samma effekt på din kropp som en levande liten ammande bebis.
Så mitt bästa tips är att du ammar järnet och försöker att inte oroa dig. Om du tycker att hon ammar för korta stunder så "stör" henne lite genom att trcyak på hennes fotsulor eller så, så att hon inte bara somnar ifrån amningen hela tiden.
Förlåt för aslångt besserwisser-svar, men amningen har gått SÅ mycket bättre för mig denna andra gång när jag dissat ersättning, flaskor och pumpar. Hoppas det blir bra för er också!
Jag förstår PRECIS hur du känner, har som du vet nyss gått i genom samma sak.. Men jag lovar dig, det går väldigt fort att komma in i de nya rutinerna!
Jag vill bara prata gott om ersättning, så länge hon lärt sig ta bröstet på rätt sätt och om du bara ammar så mycket du kan och ger henne i bara nödfall så tror jag att det är minimal risk att hon vägrar bröstet. Ett hett tips på flaska: Dr Browns, den är utformad så att nappen är så likt bröstet som möjligt då bebisen måste ta i för att det skall komma ngt och då minskar risken för "bröstvägran" sen.
LYCKA TILL!!
Kan även berätta att Mira kan sluka 100 ml ersättning även fast jag suttit och ammat nästan konstant en halv dag innan. Märker man att mjölken tagit slut eller att det finns alldeles för lite så bebisen är missnöjd är det klart värt att komplettera med ersättning så att hon blir mätt och belåten! Ammar du nästan dygnet runt i övrigt så kommer mjölken rinna till ordentligt ändå. Sen är det så att vissa har mindre mjölk än andra men pumpa gärna emellanåt också, kanske inte för att se hur mycket hon får i sig vilket är omöjligt, däremot för att öka produktionen.För maximal effekt; amma/pumpa mycket på natten!
...och jag vill bara lägga in en liiiiten liiiten reflektion.
Min första tjej, hon ammade 50 minuter, 25 minuter på varje sida, innan hon var nöjd. Och ofta. Jag tyckte vi satt ihop. (Jag fick tillochmed bajsa med henne vid tuttarna, för annars hade jag fått förstoppning)
Nummer två, han åt på 7 minuter TOTALT!!! Sen var han mätt. Och han åt högst var 4 timme. Och han blev sumofet! Jag fattar än idag inte vad som hände!!! *haha*
Nummer tre var mer mittimellan. Åt klart på 20-30 minuterm beroende på hur mycket storasyskonen störde.
Det jag vill säga är: strunta i hur lång tid det tar, eller hur ofta du ammar, iallafall i början. Ge bröstet när bröstet verkar behövas. Rutiner tar tid på sig att sätta sig!
Och du, oroande tankar är din värsta fiende. Tänk att det här fixar ni, du och Ellen ihop!!!
Och du, grattis, och välkommen in i mammaklubben! :-D
Skicka en kommentar