Någonting händer med vänskapen när man har fått barn. Och jag vet inte om jag gillar det.
Det känns ibland som om folk vill träffa mig för Ellen, och inte för mig. Jag är bortglömd. Eller så vill de träffa vare sig mig eller Ellen. Och det gör ont.
Ellen är min glädje. Hon tar näst intill all min tid och väldigt mycket energi. Hon får mitt hjärta att rusa och samtidigt.....
......Samtidigt suktar jag efter vuxensällskap. En lång fika med menlösa konversationer om ingenting och en massa skratt och ändlösa koppar kaffe. En promenad i vårsolen och shopping tills det bränner hål i plånboken.
Ellen är mitt allt. Men jag kan sakna vännerna. Vännerna som försvann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag förstår precis hur du menar..
Dessutom är vi de ända i vår närmaste bekantskapskrets som har barn. alla andra lever tonårsliv fortfarande. det blir som en liten krock :)
Visst kan man umgås med folk som inte har barn om man är barnfri. JAg behöver inte snacka barn.. MEN livet ser ju annorlunda ut.. jag kan inte röja på krogen hela nätterna. JAg har en unge att ta hand om halv 7 på morgonen. KAn inte sova ut hela dagen..
Livet förändras. men inte alltid till det bättre på alla plan. hur mycket man än älskar sitt barn.. det blir svårare att leva även om det är värt det :)
Ni får gärna hänga med oss i vår :-) jag är ju hemma till augusti iallafall!
kram
jag försvann så pass mycket att jag inte ens hittar mig själv. men jag kommer snart tillbaka, jag tror han har lyckats gräva fram mig. och tro mig, jag längtar efter _dig_ hela tiden. puss, kärlek och allt det andra vi kan tänkas behöva.
fredag darling, fredag...
I know the feeling bejbi! Dessutom har de flesta av mina vänner oxå barn, men vi synka inte dem samtidigt....Tur att man kan lära känna nya trevliga prickar då =)
är det så det känns? klart att livet har förändrats och att människor beter sig annorlunda...
dock vill jag inte håll med om att "vi andra" lever tonårsliv :) jag saknar dig i min närhet men så har det ju varit den mesta tiden av de..1, 2 ja typ 7 år vi känt varandra. åh ellen har jag ju aldrig haft nöjet att få träffa, hon blir en bonus nästa gång jag kommer upp t huvudstaden. kram och kärlek!
Skicka en kommentar