Lycka

Bredvid mig sitter den mest fantastiska lilla Ellen och sprattlar i sin babysitter. Hon gurglar av skratt och ömsom sparkar och ömsom griper tafatt efter de små leksakerna som hänger framför. Hon har de mest ljuvliga blå ögon jag någonsin skådat. De kommer nog många människor att drunkna i och falla lika handlöst för henne som jag gjort. Min dotter.

Att jag skulle bli mamma kändes rätt främmande för inte alltför länge sedan. Men så träffar man Mannen med stort M och allt faller på plats. Jag började längta efter barn. Och när vi började försöka så slog mig aldrig att det inte skulle fungera. För det gjorde det ju. Efter tre månader så visade stickan ett plus.

Men jag har mött människor som det inte alls gått lika lätt för. Min nya vän C till exempel. Hon och stora V har nu lilla V, en familj som de fått kämpa länge för. Och nu när jag läser om Sandra så är jag så otroligt tacksam för min Ellen. Att hon är här. Hon är min. För det är sannerligen inte lätt alla gånger....